Under vintern bestämde vi oss för att anmäla oss som svärmfångare på Sveriges Biodlares Riksförbund. Genom att anmäla sig som svärmfångare blir man en del av deras tjänst “Svärmtelefonen”. Till svärmtelefonen kan vem som helst ringa som hittat en bisvärm. Personen blir då kopplad till en av de svärmfångare som är aktiv i just det området. Svärmfångarna anmäler sig själva till vilka postnummerområden de önskar vara aktiva i.
Idag ringde då “Svärmtelefonen” för första gången för vår del. Spännande. Det visade sig att en byggarbetsplats hade fått in en svärm på sitt bygge och de blev då kopplade till oss. Vi begav oss så fort vi kunde för att se om vi kunde fånga svärmen som satt sig i ett dike. Plus var att de satt just i ett dike, det vill säga på marken. Minus var att de hade satt sig mellan en massa stenar som inte var helt lätta att flytta på. Vi tog beslutet om att skopa upp bina med en burk och hälla ner dem i en av de kupor vi har i bilen. (Vi använder en sexramars avläggarkupa när vi fångar svärmar.) Att skopa upp bina var i detta fall ett vinnande koncept och snart märktes det att bina självmant ville ta sig in i kupan. Det är ett gott tecken då det innebär att drottningen är i kupan. Efter att ha försökt få med oss så mycket bin som vi bara kunde fick vi lämna en handfull bin kvar på platsen, vilket inte är ovanligt då det är svårt att få in precis alla i kupan. Sedan begav vi oss hem med våra nya vänner och under kvällen fick bina flytta in i en vanlig Nackakupa. Vi lyckades se drottningen när vi flyttade bina mellan kuporna och tror att hon kan ha varit oparad. Nu väntar några dagar av väntan innan vi kan se om samhället trivs i sitt nya hem.
